Den danska frokosten.

frokost i danmark är inte detsamma som frukost i sverige, nej här betyder ordet lunch. jag fick förklaringen till denna språkliga förvirring då jag läste danska i lund i höstas. ordet kommer från tyskans frühstück som för länge sedan betydde ett mål mellan det man åt allra allra först på morgonen (som ofta bara var något pyttelitet för att man snabbt skulle ut till djur och arbete) och målet som man åt lite senare om dagen. när man ändrade om i måltidsplaceringen hamnade alltså detta ord, frühstückfrukost frokost, på lite olika ställen.

ovan är i alla fall min lunch. på danskt manér har jag intagit denna rågbrödssmörgås med kniv och gaffel.

It ain't over 'til the fat lady sings.

om ett par veckor kommer hela min familj hit ner till köpenhamn. med sig i bilen har de min lilla mormor som fyller 80 och flygandes från stockholm kommer även min ena kusin helena tillsammans med hennes karl seth. nerifrån bryssel kommer moster madde och morbror johan. då min andra kusin, fredrik, sedan ett par veckor också är boendes i den danska huvudstaden tillsammans med sin kanadensiska tjej bridget så ska mormors dag firas här med så mycket pompa och ståt som vi kan få till.

då jag bott här längst har jag blivit ansvarig för att hitta lämplig restaurang, den ska vara bra men inte för dyr. jag har kommit fram med flera alternativ, just nu står det mellan klais och les trois cochons. det första stället var jag och peter på när vi firade ettårsdag, det var bra. det andra stället har jag bara läst om, men det jag läst har varit övervägande positivt, det ser också himla trevligt ut när man går förbi, tycker jag. då beslutsfattandet inte ligger på mig utan på stockholm går det hela rätt trögt. var och varannan dag får jag samtal från mamma och mormor som undrar det ena eller det andra med det ena och det andra stället. just nu verkar mormor mest pepp på klais för där får man ta med sig eget vin. jag är bara lite orolig om vad släkten kommer tycka om dess läge precis vid stora knark- och sexgatan.

i vilket fall, detta med restaurangval börjar gå mig på nerverna. det är ju bara att bestämma sig så vi kan boka nu, det tycker jag! jag har ingen mer information att ge om ställena, och nej jag tänker inte gå in på klais och fota interiören så mamma kan få en bild av hur det ser ut. jag minns inte om borden är svarta eller bruna, men herregud, vad spelar det för roll?

Mera mera.

som om jag inte kunde få nog av lakrits/choklad-temat har jag just kokat mig en kopp varm choklad kryddad med stjärnanis. denna gång satt kombon som den skulle. mums!

(intressant kuriosa som kom fram då jag googlade stjärnanis är att det används i framställningen av tamiflu, vaccinet mot fågelinfluensa!!!)

lakkrískurl.

köpte med mig en isländsk chokladbit när jag var på irma och handlade in åt en tant. tänkte att det passade då jag jobbade ute på islands brygge. nu sitter jag hemma, har öppnat den och smakat ett par bitar. allt isländskt godis på irma innehåller lakris på nån vänster. jag tänkte det var lite spännande och kanske gott men jag är besviken.
trots det inte så goda godiset vill jag fortfarande hemskt gärna åka till island, det har varit en dröm sedan jag var 15 unga år. när jag fyllde 16, eller kanske 17, så fick jag ett pengar av mamma och pappa. de hade slagit in dem mellan två frigolitbitar som skulle föreställa isflak och pengarna var således ett resebidrag. det är snart tio år sedan, pengarna användes visst till något annat än till en flygbiljett till reykjavik.

Baby can't be blessed Till she sees finally that she's like all the rest With her fog, her amphetamine and her pearls.

i går såg jag factory girl, den där sienna miller porträtterar edie sedgwick. jag hörde först talas om henne när jag var 14 och gjorde ett konstarbete om andy warhol i skolan. jag hade köpt en andy-film på moderna museet och i den syntes edie vid andys sida och dansandes runt i kort blonderat hår och randig tröja, smal som en sticka. jag blev rätt betagen och fascinerad så som man kan bli av människor som varit vackra och dött unga. jag gillade tanken på henne och bob dylan och att "just like a woman" skulle handla om henne.
filmen var sådär. det kan var både skoj och fånigt när kända människors liv ska bli film. att spela andy kan inte vara det lättaste och att arrangera hela den miljön som the factory var likaså. i filmer överdrivs det ju ofta en hel del men när verkligheten som ska skildras redan från början var sjukt överdriven, vart går man då?

En natt på hilton.

jag tar det från fredag morgon då väckarklockan tvingade upp mig oförskämt tidigt. jag och peter packade kappsäcken, jag gjorde mig så snygg och presentabel som möjligt medan peter fixade till våra olivbrödsbaguetter. så traskade vi i väg till hovedbanegården där vi inhandlade kaffe, juice och två biljetter över sundet.
redan då jag flyttade hit ner så snackade vi om att vi skulle åka till malmö/skåne någon dag och åka runt med jobbansökningar. det tog alltså ett tag men nu är det gjort, i alla fall är malmö avklarat. peter hade kollat upp alla adresser och märkt ut dem på en malmökarta med post-it-lappar klippta i remsor, jag hade ringt runt och kollat upp vem man skulle snacka med. det var förvånansvärt skoj faktiskt, inte alls så läskigt som jag hade fruktat. bra var det också att ha världens finaste människa med sig som gav beröm varje gång jag kom ut från ett ställe.

när detta var avklarat omkring tre-tiden så skyndade vi till hotell hilton där vi bokat rum. vi checkade in och tog hissen upp till nionde våningen varifrån man kunde se långt ut över malmö stad. vi testade sedan att ta hissen upp till tjugonde men utsikten förändrades inte så värst mycket då man redan var över alla hustak.

så softade vi i sängen tills det var dags att leta upp en restaurang. dumt nog hade vi inte bokat något så vi fick ett par "nej tyvärr det är fullt" innan vi fann ett ställe som kunde mätta våra magar.
det var ett ok ställe men inte mer än så. man ska alltid boka en fredagkväll, det visste jag väl redan innan, men från och med nu tänker jag inte göra om det misstaget. ska man betala flera hundra spänn så ska det vara alla tiders, annars duger det bara inte.
efter huvudrätt, dessert och rödvin stod vi på gatan igen. då ingen av oss känner malmö så väl var vi lite rådvilla men vi gjorde ett lyckokast och hamnade på vinylbaren. där spelade ett band beståendes av två män i 30-35-årsåldern, den ene klinkade synth och den andre, som var iförd vit kostym och blått glittersmink, sjöng väldigt inlevelsefullt och med slutna ögon. musiken var rätt catchig och de var väldigt festliga att kolla på. peter, som först tyckt att de såg överåldriga ut blev snart ett fan och efter konserten så fick vi köpa deras skiva, peter såg till att få den signerad.
vi hamnade sedan på kb som låg vägg i vägg. vi drack några öl, dansade lite, kollade in kvällens konsert, med sambassadeur innan tröttheten slog till och vi drog hem till hilton igen.

peter beställde roomservice trots att de inte hade den räksmörgås han snackat om hela kvällen. jag var trött och sur. så somnade vi.

i går vaknade jag alltså upp på fucking hilton. om vi inte bokat rum där så hade jag nog aldrig kommit i väg till malmö, jag hade gett upp ansökningsskriveriet för det tog emot så hårt. men vetskapen att rummet däröver redan var betalt made me do it.

Do's and don'ts.

jag ska inte leka med kameran, jag ska inte koka mer té, jag ska inte lägga mig på sängen och fundera, jag ska inte diska, jag ska inte gå på promenad, jag ska inte läsa tidningar och annat på internet, jag ska inte logga in på msn, jag ska inte drömma mig bort och jag ska inte skriva mer på detta blogginlägg.

klockan sju i kväll har jag yoga. innan dess måste jag ha fått gjort något ganska viktigt.

Aldrig mer utelåst!

efter att ha gått och handlat in till middagsmat på superbrugsen i går kväll så fann jag mig själv ståendes utanför vår port utan nycklar. peter skulle komma hem sent på grund av möte och henrik som vanligtvis brukar vara hemma vid den tiden (strax innan kl sju) var ute och åt med några kompisar. jaha, vad skulle jag göra? det var kallt ute och matkassarna var tunga. peter föreslog ett café/bar som ligger väldigt nära oss men som vi aldrig varit på då det ser dödens trist ut.
jag funderade ett tag, väntade på att någon skulle komma ut eller vilja gå in så jag kunde sätta mig i trappen. ingen kom. så jag lyfte upp kassarna och travade bort mot hq, som jag tror stället heter. jag kikade in genom rutorna, ett gäng gubbar kollade på storbildsskärm, suck. jag funderade lite till men till slut så tänkte jag, äsch och gick in.
då jag var sugen på något kallt att dricka beställde jag något förläget en öl. kanske gjorde jag också detta för att passa in vilket i övrigt var svårt. hej här kommer ung tjej i mjukisbrallor och hoodie, beställer en öl och slår sig ensam ner vid ett bord och försöker sysselsätta sig med det enda hon i stunden har möjlighet till, nämligen att skriva i sin kalender.
på storbildskärmen visades handboll, danmark mot något annat land och gubbarna var som tokiga! var gång danmark gjorde mål (och de gjorde de alltför ofta) så skrek/brölade alla unisont och så högt att det skar i mig. jag försökte skriva av mig min vrede, försökte andas djupt och gå in i mina egna tankar men alltså, jag hatar, ursäkta HATAR när ett gäng män skriker till sport. särskilt var det en man på typ 50-60 som gav de mest irriterande ljud i från sig, sa koko saker och verkade allmänt idiotisk. det var fruktansvärt, mina nerver var i upplösningstillstånd.
jag kämpade tappert med min öl men så fort den var urdrucken så lämnade jag hq och jag tänker aldrig återvända,

Disciplin Caroline.

sitter nu i köket efter en hemtjänstdag på amager. har en massa saker på min todo-lista men det går så trögt för mig att beta av dem. har i alla fall ringt ett samtal till polen och snackat med en svensk maria som lät glad och positiv till det jag ville framföra, puh!
borde nu ringa runt till malmös alla nyhetsredaktioner, skriva brev och putsa på mitt cv men aaahh, jag vill hellre baka en kaka.

En fråga!

är gräset grönt i sverige nu? här är det nämligen det och det känns konstigt på något sätt. bilden ovan är tagen från köksfönstret.

MIn vän, den blivande radiografen...

skrev igår ett blogginlägg med hög igenkänningsfaktor. jag minns att vi en gång i tiden hade bestämt oss för att bli en del av ett glatt gäng. ett sånt där som gör en massa trevliga saker tillsammans, typ håller midsommarfester och kräftkalas ute på någons landställe. ett samling människor som alla känner varandra och tycker om att umgås med varandra. det projektet drog vi nog aldrig i land, vilket kanske inte är så konstigt när man nu tänker på det. är man så lagd att man oftast känner aversion mot människor i grupp, där man inte alltid kan välja exakt vem som ska få vara med och vem som inte ska, så blir det svårt. trots att jag fortfarande kan önska mig en sånt där "glatt gäng"- medlemskap så tvivlar jag på att det kommer gå i uppfyllelse.

Sverige - Danmark 1-0

det ska bli landskamp här i bloggen, blågul står mot rödvit och det kommer bli en tuff fight. låt vara att det är jag som är domare och i somligas ögon kanske inte den mest opartiska av dem alla men bortse från det.

först ut kommer en jämförelse om bakverk. här i danmark finns fler bagarier än vad det gör i sverige, i alla fall känns det så. vi har ett här på gatan som säljer lite olika slags bröd och såklart standardutbudet av de bakverk som finns i alla bagerier här och med det menas olika sorters varianter av wienerbröd, det är väl inte för inte som det kallas danish pastry runt om i världen. jag har aldrig varit ett stort fan av wienerbröd, de har inte fallit mig i smaken. i sverige finns ju dessutom nästan bara en sort och det är den med farmors snor, i danmark kallad "bagerens dårlige øje". i sverige är det ju mest vetebröd som gäller och man ser det ju som en självklarhet att alla bagerier har kanelbullar och längder och så. här i danmark kan man finna pågens (blä) kanelbullar och gifflar i de vanliga mataffärerna som SuperBest och SuperBrugsen men här kallas de för kanelsnegler, alltså kanelsniglar. går man till ett bageri så har de också kanelsnegler, men om man frestats att köpa en märker man snabbt att något inte står helt rätt till. själva bullbrödet är nämligen inte alls av klassisk vetebrödssort, nej såklart har de omvandlat det till en wienerbrödsvariant och inte är de vitprickiga av pärlsocker (något som inte verkar finnas i danmark) istället är de mer eller mindre, beroende på bageri, täckta av glasyr. resultatet är kladdig, fet och alldeles för söt bulle som inte alls passar till kaffe. som ni förstår så tar sverige hem den första ronden. (ovan kan ni skåda en kanelsnigel från bageriet här på gatan)

What's in a name?

jag har alltid roats av namnstatistik, jag vet inte helt varför men en av anledningarna till det är nog att jag sen jag var liten funderat över vad mina eventuella barn skulle heta. det är nästan så man kunde tro att jag var besatt av tanken på reproduktion, varför har jag annars ägnat mig åt att skriva listor med flicknamn och pojknamn? alltså, visst vill jag ha barn nån dag men det är inte så att jag går och tänker på det hela tiden, innan jag träffade peter tänkte jag nog aldrig på det.
tänker att det är lite av ett tjejbeteende. har ju diskuterat namn och så med tjejkompisar flera gånger, jag vet vilka namn de har i åtanke för deras eventuella avkomma och hur man genom att tala om det nästan paxat namn. jag tror aldrig att peter diskuterat barnnamn med sina killkompisar även om han och jag snackat om det flera gånger.
för att återkomma till namnstatistiken som satte i gång detta tankeflöde. häromdagen presenterades siffrorna för 2007, det läste jag om i dn. samma dag kollade jag in en dansk tidning, politiken, och tydligen hade man i danmark också precis sammanställt statistiken för det var en nyhet även här. så hade jag jätteskoj en stund när jag kunde kolla på och jämföra de olika topplistorna. i sverige toppade två namn som båda började på w, nämligen william och wilma. i danmark körde man på ett upp-och-nedvänt w, vilket alltså är ett m, som i mikkel och mathilda.

You are the light.

Mörkrets invasion.

i går gick strömmen här på arkonagade. jag satt ensam hemma framför datorn när ljus och ljud omkring mig plötsligt bara försvann. enda ljuskällan var datorn som ju är bärbar och därmed går på batteri. jag trevade mig ut ur rummet genom gången till köket, rätt skräckslagen, vem vet vad för en läskig mördare som valt ut just mig till sitt offer, klippt av strömtillförseln för att se mig irra runt, famla i blindo medan han (som såklart har supersyn eller såna där mörkerglasögon) kommer tätt på och andas i min nacke innan han slår till. mörker, mörker, mörker.
jag skyndade mig till hallen för att plocka upp mobilen ur jackfickan och medan jag slog peters nummer grep jag tag i tändaren bredvid spisen och började tända lägenhetens alla levande ljus.
jag tror jag dolde min rädsla rätt bra i telefon, det är alltid bäst att hålla den i schack annars kan vad som helst hända.
genom vardagsrumsfönstrena kunde jag konstatera att det inte bara var vår lägenhet som var mörklagd, nej inte heller från fönstrena på andra sidan gatan kunde jag skåda ett endaste artificiellt ljus, bara det mjuka fladdrande skenet från sterin. det lugnade mig, plötsligt så kändes det faktiskt lite mysigt. tänkte på hur det varit i gamla dagar, hur vi gnäller på mörkret nuförtiden utan att förstå vad riktigt kompakt mörker är.
så, jag la mig i sängen och läste en bok till med en massa tända blockljus på nattduksbordet. då vi har gasspis så fungerar ju den fint även under strömavbrott, jag kunde därför också koka mig en kanna té. så låg jag där och mös, klarade mig fint utan internet, tv, radio och allt annat elektricitetsdrivet.

Känslan av bio.

även om jag gillar bio väldigt mycket så kommer jag inte i väg så ofta som jag skulle önska, det är till och med så att jag anser mig vara duktig när jag väl gör det. således har jag varit duktig de två senaste söndagarna, jag och peter, klapp på ryggen åt oss.
bilden ovan är tagen utav undertecknad innan gårdagens söndagsfun gick i gång, peter tyckte det var himla pinsamt trots att jag fotade väldigt diskret, dvs utan blixt.
att säga att det var söndagsfun är dock lite missvisande, filmen vi såg kan nämligen inte alls kategoriseras som skoj, tvärtom. filmen var control, vet inte om den kommit upp på svenska biografer ännu men den visades i alla fall på stockholms filmfestival. början av filmen var fin och charmig, musiken var bra och så men sen kom mörkret och kylan och de kröp upp i mitt knä där jag satt i min biostol, det var fruktansvärt hemskt och sorgligt, nästan outhärdligt då man vet att detta varit på riktigt och det kan bara sluta på ett enda vidrigt vis.
förra veckan lämnade jag min biostol fylld av glädje efter att ha sett darjeeling limited, i går kände jag mig bara tung och tom.

Min omänskliga dator.

på sista tiden har min ex-baby inte varit så snäll mot mig. den trilskas bara, är långsam och drar ut på tiden när jag behöver skynda och ger mig felmeddelanden som "startskivan behöver mer plats" och dylikt. nu har jag så tagit bort alla mina bilder som legat och tagit upp värdefulla gigabit, jag har flyttat över dem till peters nya baby i väntan på en extern hårddisk som kan vara vänlig nog att inhysa de små olevande liven.
tänk om människor vore likadana som min dator. tänk om jag blev alldeles långsam och gav ifrån mig felmeddelanden när jag matats med för mycket info. tänk om jag var tvungen att ta bort saker som lagrats i mig genom årens lopp för att kunna tillgodogöra mig ny kunskap. istället så går jag ju runt och tror att människan har oändligt med lagringsutrymme, att hon nästan får desto mer plats i hjärnan desto mer hon tar in, hon behöver bara lite vila emellanåt så att informationen kan packas ihop på smartast möjliga vis.
tanken slår mig att jag kanske har fel.

Vilken tjej jag är.

omedveten prägling. det kom jag att tänka på alldeles nyss då jag satt, på samma ställe som jag sitter nu, nämligen uppe på peters kontor och målade naglarna röda. det var lukten som satte det hela i spinn och fick barndomsminnen att poppa upp i huvudet på mig. när jag gick i första klass och således var sex-sju år så skulle mitt ena öga opereras. jag skelade lite när jag inte använde mina superglasögon och alltså skulle muskeln på ena sidan klippas av och förkortas lite. en enkel operation men det var ändå så pass att jag skulle sövas, antar att det berodde på att det gällde självaste ögat, inte skoj att vara vaken då. själva nedsövningen gick till som så att jag i operationssalen skulle få andas in gas genom en svart mask. egentligen skulle man också ha fått en lugnande liten spruta dessförinnan men den hade jag vägrat. nu kommer så själva anledningen till att jag skriver detta, nämligen att sjuksköterskorna sa till mig att till små tjejer så brukade de säga att gasen kommer lukta ungefär som nagellacksborttagning och till små killar så sa det att gasens lukt är ungefär densamma som den på en bensinstation. detta var väl inget jag tänkte över då men alltså, jag var inte så gammal, jag hade inte så stor erfarenhet av nagellacksborttagning, kanske inte mer än en liten kille i samma ålder har. jag tänker att jag nog mest förknippade det med mammas nagellacksborttagning och hallå!!! jag hängde väl lika mycket på bensinstationer som, låt säga, min bror gjorde.
såna små saker, jag undrar om de haft någon betydelse?

New me

om en timme börjar mitt nya liv som en sån där människa som går på yoga. en röst inom mig säger att det är lite fånigt hippie men en annan säger go, go, go och jag der verkligen fram emot det. peter tycker att jag ska ta en för- och efterbild för att se om jag ser mer balanserad ut sedan, måste skynda!

Slurp!

huden min, huden min, vad sker med dig? du är ju torr som papper. jag smörjer och smörjer med min allra fetaste nivea, men etttvåtre så är vi där igen, den suger du i dig på nolltid. jag kan gnugga bort bitar av dig i min panna.
kanske är jag som en orm, som ömsar skin. det här hände mig också för ett halvår sedan, på ett plan över kontinenten slog törsten till, nu är den alltså här igen. vad ska jag göra för att släcka den?

I sista sekund!

kaféet ovan har jag länge haft i tanke att besöka men det har bara inte blivit av. det ligger så fint tycker jag, in på en gård, nästan lite gömt. så ser det alltid så mysigt ut när man tittar in där, varmt ljus och igenimmade fönsterrutor. men så i går när jag och peter hade begett oss ut i kylan för cykeljakt kom han med det eminenta förslaget att vi faktiskt skulle slå slag i saken och gå dit, till myskaféet in på gården. vi kom dit och beställde varsin kopp kaffe, varsin choklad/marsipanpralin och slutligen varsin ingefärsshot (mot snuva och annat). innan vi hann få våra grejer kommer ett par in och mannen bakom disken, i rutig skjorta och rockabillyfrilla, berättar för dem att de stänger om tio minuter och inte bara för dagen utan för gott. jag är inte så bra på att uppfatta danska konversationer på avstånd så det är peter som berättar för mig vad de talar om. hursomhelst så slår sig paret ned, de verkar inte vara så petiga med de där tio minutrarna, och de fortsätter snacket med rockabillymannen. han berättar då att stället är för litet för att gå runt men har ska hyra en lokal som ligger ute på gatan, på andra sidan gatan och där ska det tydligen vara samma koncept. dvs, finfina téer, gott kaffe, lyxig choklad, mysinredning och mysstämning. men jag är i alla fall glad av vi slutligen kom dit, till originalkaféet, tio minuter innan de slog igen för gott.

Hvabehar?

det uttrycket har jag hört flera gånger de två sista dagarna. första gången jag hörde det var när jag läste danska i lund och vi snackade om uttryck och slang. hvabehar är inte slang, i alla fall inte om man definierar slang som något som ungdomar snackar. nej hvabehar är något gamla människor säger när de inte riktigt hört eller förstått vad man sagt. när jag först hörde det på danskalektionen så tyckte jag dock de sa babbahar, när jag kom hem och berättade för peter vad jag lärt mig skrattade han och så fick jag alltså veta hur det egentligen skulle vara. hela grejen med det där uttrycket är i alla fall, att trots att jag känt till dess existens, så har jag aldrig hört någon säga det på riktigt. inte förrän i går då jag för första gången jobbade inom hemtjänst i köpenhamn som service medarbejeder (dvs man slipper intimgrejerna). nu har jag alltså bekantat mig med danska gamlingar, mest tanter men också några gubbar. i går blev jag bjuden på choklad av dem alla, i dag fick jag en choklad och en bubbelvatten. bra med det här jobbet är också att jag kommer till helt nya ställen här i stan, jag lär känna nya gator och så. det är faktiskt bra, jag vill verkligen kunna staden. 

men nu är det helg och jag är ledig. gläder mig!

Att se sig själv

alldeles nyss hade jag en fotosession med mig själv, dvs fotade mig själv ur en massa vinklar. jag har inget stativ och därför blir det bara bilder på armlängds avstånd. tänker ofta att såna bilder är fåniga, liksom pinsamma om någon annan ser dem... jag vet inte. kanske är det för att det ter sig så fåfängt och självupptaget och även om man är det så ska man liksom låtsas att man inte är det för det är inte så coolt. i alla fall, jag gjorde nyss det förbjudna och jag tyckte det var skoj, i alla fall i dag för i dag är en snygg-dag.

Hihi

i går kväll läste jag för första gången katrin schulmans blogg (stureplan.se) och nu kan jag inte sluta. hon är helt galen och jag fnissar konstant. tidigare har jag bara läst om henne och hennes glidarmake, tyckt att de verkat cp-störiga bägge två. de är de nog också, men skoj!