Inget är sorgligare!

Från sängen

hemma igen. lite ur balans. längtar ut och bort men vet inte riktigt vart.

i morgon är det nyårsafton och vi håller fest. det blir bara en massa danskar, mest karlar, och jag. det kommer att drickas en massa och rökas inomhus. jag sa till peter att när jag får ett riktigt alldeles eget hem så får folk som röker gå ut, det är ju normalt tycker jag. han tyckte att man inte kunde säga till gästerna när de kom att de fick röka utomhus, man skulle ha skrivit det i inbjudan, att det var en "rökfri" fest så folk kunde välja nåt annat om de ville. hänger inte festen och umgänget på en skör tråd då?

är bara så irriterad på cigaretter just nu.

Jag kan inte skriva när nån försöker läsa på samma gång, det går bara inte.

jag tycker verkligen att världen ska vara såsom jag vill ha den, att den ska rätta sig efter mig då jag anser att jag oftast tycker rätt. alla andra håller såklart inte alltid med om det och det är ju trist. jag tycker till exempel att man inte ska röka i samma rum som små barn vistas i och jag tror liksom att de flesta av mina vänner skulle vara eniga med mig på den punkten. när min mamma var liten rökte min morfar överallt, inne och i bilen men när jag var liten och vi var på besök så gick han ut på balkongen. när peter var liten rökte hans pappa överallt (peter fick också en hemsk astma som barn) och han röker fortfarande inomhus i bland när barn är på besök. om det var mina barn skulle det bara inte vara ok!
jag tänker mycket på kulturella skillnader mellan här och hemma, ibland tänker jag på det som skillnaden mellan sverige och danmark men jag försöker stå emot för jag vet att det är stark generalisering.

Mellandagar

under vårt besök hos peters föräldrar så bor vi i deras sommarstuga. det är alldeles nyrenoverat och doftar ännu av färskt trä. i badrummet har de en jacuzzi eller vad nu ett sådant där bubbelbadkar ska kallas, vi har inte provat det än men jag ser fram emot det.
här finns också en kamin som man eldar i, det känns sprakande mysigt. i natt vaknade jag dock av ett pip-pip-pip-ljud och peter fick störta upp och kolla vad det var, båda tänkte nog med fasa att det var något brandalarm men som tur var så var det bara klockradion, inställd på 05:59.
i går höll vi låtsasjulafton hos peters mamma och pappa, fast det var ändå inte som en dansk julafton för vi åt inte and som man ska göra, men vi dansade om granen och öppnade paket.

Svenska barnprogram

på dansk tv är det tydligen svensk barnprogramskavalkad. när jag först satte på tv:n i morse rullade sluttexterna till barnen i bullerbyn, synd att jag missade. nu sitter jag i vardagsrummet och har sett pettson och findus, avsnittet om tomtemaskinen som här blev en nissemaskine, på tv nu är det tecknad karlsson på taket, introt var en tecknad inflygning över stockholm, det gjorde mig glad såklart. ännu gladare hade jag varit om det varit originalversion och inte den tecknade som visades. jag är sådan lagd att jag älskar karlsson och hans dryga sätt, han är helt fantastiskt kul och jag får helt ont i magen av skratt när jag ser honom.

nu ska jag slå in klappar till gänget på västjylland.

You can't always get what you want, but if you try sometime...

nu är sverigejulen över, underbart är kort eller nåt. innan jag och peter kördes in till centralen för att ta tåget söderut göddes vi en sista gång med skinka, rödkål, köttbullar och vört med julost. vi fick dessert också, ris à la malta, den var väl sådär, kanske för att den åts under stress. min mamma skulle också i sista sekund börja plocka fram både det ena och det andra som hon tyckte vi skulle ha med oss, mest matgrejer, men då vi redan hade en jättepackning att släpa på behöver man inte extra fårfioler, koppar till termoskaffe och.. ja allt möjligt annat.
nu sitter vi i alla fall hemma på arkonagade igen och tar igen oss. i morgon bär det av västerut för mera jul men nu av danskt slag.

Maskrosbollen

de senaste dagarna har jag varit så trött att jag bokstavligen stupar i säng om kvällarna, jag faller i sömn omgående och sover sedan hela natten. jag tror nu att det beror på all stress inom mig. dels så drabbas jag av akutstress av att komma till stockholm och bo hos mina föräldrar. dels så känner jag ett sånt hårt tryck över bröstet då jag tänker på framtiden, tiden efter nyår. vad ska ske? först hemtjänst i en månad men sedan? jag skulle önska att jag var mindre svartsynt och hade mer ro i mitt huvud, tid att tänka en tanke till dess slut, just nu är det bara cut, cut, cut. det ger mig svårigheter att planera och utan planering blir jag än mer stressad och än mer sårbar för andras plötsliga ingivelser. dessutom blir jag helt avis och ledsen på mig själv när människor omkring mig har planer. jag är bara som en maskrosboll som flyger åt alla möjliga håll när någon blåser på mig. jag vill vara mer fast.

Kan ni tänka er?

I morgon fyller jag 25, det känns faktiskt lite jobbigt. Tänker att om någon frågar mig om min ålder framöver så kommer mitt inre protestera mot orden som måste pressas ur min mun, 25 liksom. Jag hade önskat mig lite mer koll vid den åldern och lite mer pengar på banken.
Ska i alla fall ha kalas hemma hos päronen i Ålsten, även om det stressar mig lite just nu så blir det nog trevligt. Nästa år vill jag dock ha kalas hemma hos mig själv, då fyller jag ju 26 och är enligt SJ-definition vuxen.

Julklappen som söps bort

i fredags mött jag upp peter efter jobbet, vi handlade lite julklappsböcker till hans pappa och till henrik, peters kompis som vi bor med. pappan kommer få en bok om fotboll och henrik får två bra böcker, nämligen allt är upplyst av jonathan safran foer (filmatiseringen är hemsk) och den som blinkar är rädd för döden av knud romer. han får danska versioner såklart. efter inhandlingen av dessa gick vi på tapasbar och åt och drack, så bestämde vi oss för att gå från bar till bar på vägen hem och dricka öl, eller vad man nu ville ha. ibland är det bara skoj att bli fulla tillsammans och snacka om sånt man snackar om när man blir full och saker och ting känns lite annorlunda.
när vi vaknade upp i går så insåg vi snart att påsen med julklappsböckerna inte följt oss ända hem och jag grämde mig verkligen. men så fick jag peter att ringa sunkstället som vi varit på sist innan hemgång, man kan ju ändå tänka sig att böcker inte är det mest stöldbegärliga godset en fredagsnatt på ett sånt ställe. när jag, genom att studera peter som talade i telefonen, förstod att påsen fanns där kändes det nästan som att vinna på lotto. vi gick genast dit, stället öppnar vid 10 på morgonen, och det var ren lycka att se vår bokpåse bakom disken. det skulle tagit så mycket av min energi att tänka på var böckerna tagit vägen annars. vem som hade tagit dem, om det var någon som brydde sig om dem och tyckte att de var bra och så.

Förr så var jag en läslus

jag läser för lite nuförtiden, riktiga böcker alltså och det känns så trist. jag spenderar bara min tid framför datorn och internet. jag tror det beror på att med en bok vid näsan så stänger man sig helt inne i sig själv, går in i en alldeles egen värld. umgås jag med peter så tänker jag ofta att vi ska göra något tillsammans, typ prata eller se en film. sistnämnda är ju också att gå in i en annan värld men då gör man det i alla fall tillsammans. sitter man framför datorn är man ju också i sin egen värld men då känns det som man har någon sorts kommunikation med omvärlden. jag tror jag blivit lite rädd för bokens ensamhet. men, jag läste faktiskt i marocko. jag läste klart den amerikanska flickan som jag påbörjade för rätt länge sedan, under en tågresa, och jag läste nästan klart jenny diskis främling på tåg. den amerikanska flickan läste jag mestadels i sängen på riad massin i marrakech, den var sorglig och jag grät. peter låg bredvid och läste lite olika böcker, han läser snabbare än mig. strax efter att jag lipat ögonen ur mig för min boks sorgligheter så hör jag hur han ligger och snyftar bakom mig, jag vänder mig om och han ser lite generat ut med tårarna rinnandes längs kinderna. så skrattade vi, det var så fint att ligga där i sängen och gråta båda två.

Inlägg ett, blogg tre.

så då är det bloggtime igen. har ju gjort det två gånger förr. första gången var det bara för mig själv, ingen jag känner kände till den bloggen. det var skönt så, behövde inte tänka på vad jag skrev. andra gången skrev jag just för mina vänner, som små brev hem från en termin i annat land. när jag kom hem lades bloggen ner. det hände så mycket och alla mina ord la jag på mail till peter. men nu är jag ju återigen på utländsk mark, har varit det ett bra tag. dessutom är mitt liv så ostrukturerat just nu och skrivandet hjälper mig att få ordning på tankarna. startade en annan blogg i början av hösten men det blev bara ett inlägg där, en kärleksförklaring till stockholm. hade tänkt logga in på den nu men lösenordet var borta. det kanske är meningen, det är väl bättre att jag börjar med var jag faktiskt befinner mig, nämligen i köpenhamn. alltså, skriveri om livet mellan borta och hemma, eller tvärtom. livet i stockholm och köpenhamn och där emellan.