Sånt är livet.

klänningen klädde mig inte alls. min hudfärg skär sig helt mot just den där gråaktiga nyansen.

Nu ska jag ut o leta efter...

Hängandes över matsalsbordet.

denna dag ligger den existentiella ångesten på en accepterbar nivå. för att hålla den där borde jag snart göra något, typ lämna lägenheten, man kan ju inte bara sitta inne och uggla i sin ensamhet hela dagen eller? näe, särskilt inte när solen skiner som den gör (man borde inte få säga så, jag vet, men jag gör det ändå).

om jag inte hade glömt mina gympadojjor hemma hos mor och far hade jag nog gett mig ut på en liten runda, jag känner mig så svag i hela kroppen. istället gjorde jag 40 rygglyft och 30 sit-ups, varsågoda att skratta.

i går var peter och jag ute och käkade middag på ett vietnamesställe, vi beställde bara förrätter som vi delade på. vi drack vin till maten och sen gick vi till snork och drack två öl, jag två små och peter två stora. detta trots att vi är mitt inne i ÄtOchDrickSunt-veckan. peter hävdade bestämt att vi hade anledning att fira och jag antar att han hade rätt, det beror som allt annat på hur man ser på saken. jag blev i alla fall lite full, det märktes på vingligheten och gapigheten.

Kärlek på två hjul.

i dn:s på stan (nätutgåvan) fann jag i dag artikeln om de mest romantiska platserna i stan, dvs stockholm. jag tänkte, åh mysigt att läsa! nu är det ju sommar och sommar, stockholm och sweet love är näst intill en treenighet lika stark som den kristna, ni vet. så jag läste och fastnade för det faktum att de alla valde platser som de själva hade någon/några händelser knuten till. det gav alltså inte tips på ställen som rent objektivt sett skulle vara romantiska, även om jag nog kan tänka mig att de flesta platser kan bli romantiska om man är där med rätt person eller om man bara är i stämning, alltifrån det lerigaste festivalområdet till en slottspark liksom.
så funderade jag över vilka platser jag ska tipsa om när jag blir känd och tillfrågad om just detta. jag sitter nu här och tänker så det knakar, det som dyker upp i huvudet är ju mest relaterat till självupplevda saker på ett eller annat sätt. ett exempel på det senare är när jag en sommar för ett par år sedan, omkring fem-sex på morgonen, sitter i en taxi på väg mot centralstationen. kristin och jag är på till emmaboda och vi har bråttom att hinna med tåget. så vi susar genom den ljusa sommarmorgonen, tranebergsbron, förbi thorildsplan och rålis, längs norr mälarstrand, vi rundar stadshuset och där... där skedde en rätt obetydlig grej men den etsade sig liksom fast i min skalle. det var en tjej och en kille (som jag kände igen som ett klubbkid) och de vinglade liksom runt på en cykel, de skrattade och verkade bara sådär fint nykära, som om de varit ute hela natten och nu fjantade sig på väg hemåt, fortfarande lite osäkra på varandra eller nåt. det finfina var ju cykeln, alltså det gjorde det till en bild att minnas och det där med att skjutsa varandra... hur romantiskt kan inte det vara? den som blir skjutsad "måste" liksom hålla hårt om den andre och den på pakethållaren ju också lite utlämnad på nåt sätt för man lägger ju kontrollen i den som styrs händer. det kan också se fint och romantiskt ut att skjutsa/bli skjutsat på moppe, tänk bara på filmer som amelie och en kärlekshistoria. mitt tips skulle alltså vara att dela på en cykel genom stan en tidig sommarmorgon, det tror jag är dödsromantiskt.

Om sega saker, riktigt sega.

så hur gick det för mig i går, med allt det där jag skulle göra? ja egentligen var det ju bara en stor fet grej men svaret på frågan är att det väl gick sådär. som vanligt gick det väldigt segt, jag hakar upp mig på grejer, ser aldrig någon ände i mitt informationssökande, har samtidigt svårt att pusha på och distraheras av andra ting. men i dag blir jag klar, nu är det inte så svårt, hoppas jag.
förutom att skriva så ska jag ta tåget över till malmö för att köra bil i dag. körkort känns för tillfället som ett tröttsamt projekt, jag kommer vara glad i en hel månad när jag väl har lappen, det lovar jag.

utsikten på bilden ovan har inget samband med artikeln, jag vill ju bara visa vilken fin utsikt vi hade från vår grekiska balkong.

Kalymnos kroppar.

så triviala ting. jag har ju massor att göra i dag. en stor viktigt uppgift som fått mig att vakna om morgonen med oro i magen. ändå tänker jag nu på annat, som varför så många var tjocka på den grekiska ön jag befann mig på förra veckan. barn, vuxna, gamla; de var alla lite tjockare procentuellt sätt, så upplevde jag/vi det i alla fall. så börjar man fundera på förklaringar som är det för att de rör på sig lite? naturen var ju på ett sätt lite otillgänglig och ön inte så stor, människor i rörelse var oftast tightly attached till bilar eller vespor. men ändå, jag vet inte om den förklaringen räcker. kanske i kombination med den olje- och oststinna maten som vi serverades på de flesta restauranger.

nä, nu är klockan snart nio och jag måste börja arbeta.

Det var en gång i Grekland...

Sommartid.

årets varmaste dag säger de på tv.
är det sommarens starskott?
näe, maj är väl ändå vår tycker jag, hur varmt det än må vara.

sommar. när jag tänker tillbaka tänker jag på kärlek, förälskelse. nästan varje sommar från gymnasietiden är förknippad med en eller flera personer som fått mitt hjärta att slå extra slag. det är som att jag kan minnas somrarna efter vem eller vilka jag var betuttad i.

här följde en årsuppställning innehållandes namn och allt, men det kändes inte helt bra så delete, delete.

nån sorts poäng som jag ville få ut är att förra sommaren och kommande sommar så är det samma kärlek som gäller. hur ska jag nu kunna hålla kolla på åren som går, skilja dem åt liksom?

Majkväll.

rödvin och potatissallad hos maria i hornstull var en bra avslutning på gårdagens fläng runtom stockholm.
jag bedriver jakt på sommarlägenheter och jag tror inte jag blir utan och det känns ju härligt. mindre härligt är att jag i går la mina sista slantar på ovan nämnda vin, ett problem som jag nu måste tänka ut en lösning på. jodå, det ska nog gå.

1 maj på tåg.

nä det är inte ett demonstrationståg jag ska med, tyvärr, det hade nog varit mer spännande. i stället ska jag ta öresundståget till alvesta och därifrån vidare till värnamo där jag ska möta upp delar av min familj, så får jag hänga med i bilen till skräddarebo, gården som är min pappas barndomshem.
när jag var liten så var jag där titt som tätt men då det inte längre finns någon farmor och farfar att hälsa på så har det blivit allt mer glest mellan besöken. det finns inte så mycket att göra där tänker jag ofta, men det har jag egentligen rätt fel i, det finns en massa saker att göra om man har lust. gården skriker ju efter lite omsorg men det brukar vara pappa som tar sig an den biten. stället har också potential för en hel del skojiga projekt men jag tror att de skulle kräva mer än en tvådagarsvisit.
jag hoppas på lite lugn tid, att vandra lite i skogen, att kanske baka en kaka och att sova i samma rum som min syster så vi kan ligga och snacka när lampan släckts. men viktigast av allt, jag ska köra bil.