Håret på huvudet och annat i huvudet.

Jag tar ett kort av mig själv och tänker "herregud, jag ser ut som Daniel Sjölin". Det är håret som gör det och just nu sitter jag därför med telefonen i ena handen och försöker komma fram till hårgänget för att få en luggklippstid. Såja. Fixat.

Annars är jag hemskt baksugen just nu. Eller safta- och syltasugen. Mest sylta. Vi har en massa plommon i trädgården som det skulle vara kul att göra något av. Trädet planterades för några år sedan men i år är det första gången som det bär frukt. Har någon ett plommontips?

Sista morgonen på Bergsunds strand.

Peter smög sig ut innan fem i morse och jag kunde visst inte somna om. Först ligger man länge och befinner sig i ett märkligt stadium mellan sömn och absolut vakenhet sedan börjar man frysa så smått men man är ändå så trött och vill inte gå upp i tron att det skulle göra en än mer vaken och därmed få ännu svårare att sooova. Så blir man hungrig och man inser att det inte finns något att sätta emot, man får helt enkelt pallra sig upp och knapra lite knäckebröd. Trött i käkarna kryper man sen ner under täcket igen, då med en tröja som man passat på att ta på sig när man ändå var uppe. Kan man somna sen? Näe.
Jag kapitulerade och gick upp. Jag la mig i badkaret och tvättade för första gången mitt kortkorta hår, vilket lödder jag fick till!
Så har jag tagit det sådär lugnt och fastän jag är skittrött och kommer tröttdöden dö i dag så är det ganska trevligt att få äta frukost utan stresskik på klockan, att lyssna på radion och kika runt på internet.

Att tänka tillbaka.

Tänk om man hade varit ung i dag. Vilken annorlunda ungdomstid! När jag var 13 bast hade jag förstått att indie och britpop var min grej, jag älskade Blur över alla band och satt med cd-häftena och lärde mig texterna utantill. Jag var helt kär i Damon Albarn, jag tyckte verkligen att han var den vackraste man som vandrat på denna jord, hans ögon, hans ögon... My god för en teenage crush. Hemma hos oss hade vi inte MTV eller några andra flashiga kanaler vilket gjorde att musikvideos var något alldeles fantastiskt spännande och då mormor hade turen att bo i ett hyreshus med kabel-tv så var ofta det första jag gjorde när jag kom hem till henne att knäppa på tv:n. Hade jag TUR så kom då en Blur-video. Det gjorde det inte så ofta, för även om det var ett poppis band så var det liksom nu att det som anses vara alternativt inte ges alltför stor plats i rutan. I alla fall... när en video så började flimra framför ögonen så var det total extas och en tre-fyra minuters ögonblick som jag ville skulle vara för evigt.

Så tänker jag på hur det skulle varit idag. Youtube liksom.