Kära livet!

man vaknar upp långsamt, utan att riktigt förstå. en hand som klappar en på ryggen, i nacken. en puss med lätta, mjuka läppar. man sträcker ut sina armar och omfamnar livet, det som ligger bredvid under det vita puffiga täcket.

tyst frukost. tankar om den kommande dagen, vad som ska bli av den. sätter på radion och hör rösterna som pratar, pratar.

så är man ensam hemma i en lägenhet man snart ska komma att lämna. allt som är ens ska packas ihop och flyttas långt bort. vad är ett hem egentligen?

förtvivlan och hopp. man kokar sig ännu en kopp kaffe och ser över dagens att göra.
man ser sig i spegeln och undrar vem som står där och tittar på en, hon som börjar se äldre ut, för det kan inte förnekas längre, man kommer inte vara ung för alltid.

dagen går, livet går, klockan slår fem och solen tittar fram. man uträttar ärenden och andas in valborgs lätta vårluft. man väntar på att telefonen ska ringa, den ringer och hjärtat som känts lite kallt blir varmt igen.

så går man hem igen med en påse äpplen i ena handen. väl inne kollar man på klockan och undrar när livet ska börja.

En tolkning av det hela.

den senaste veckan har jag varit i stockholm. det har varit fantastiskt vårväder och jag har haft fullt upp med saker som tar mig framåt här i livet, i alla fall tror jag det. summa sumarum har det därför varit en finfin vecka och nu när jag är tillbaka i köpenhamn kan jag inte låta bli att längta tillbaka. även här är vädret alla tiders och jag ska träffa mitt hjärta för lunch och äta den i solen nere vid vattnet.

men ändå.

jag känner något av en tomhet här. kanske beror det på staden, att jag i stockholm har en massa minnen förknippade med den ena och den andra platsen. kanske beror det på närheten till mina vänner, att bara kunna möta upp någon för en glass eller en öl efter jobbet någonstans. kanske beror det också på min familj som vid denna visit var ovanligt trevlig och harmonisk. kanske beror det på att jag har svårt att känna mig betydelsefull här.

nu ska jag leta lägenheter i stockholm. om någon känner någon som ska hyra ut, please think of me!

populära födelsedagstider.

igår fyllde peter 29 och vi tog tåget till hans föräldrar. men först, om morgonen så uppvaktade jag med sång, frukost, värmlandstårta och presenter. jag hade blåst upp ballonger och dukat upp fint på vardagsrumsbordet med levande ljus och så. det var mysmys men sen var jag psykotrött hela dagen efter att ha gått upp så tidigt och förberett.

härligt för mig var då att få sova länge i natt, gå och lägga mig tidigt och gå upp sent.

vi har två födelsedagar till att fira innan vi på söndag tar tåget tillbaka till köpenhamn och på måndag tuffar jag vidare norrut. slutdestination: stockholm.

Inga ord :(

jag har verkligen läst i tidningarna varje dag den senaste dryga veckan. jag har tänkt så på lilltjejen och hennes mamma. det kändes som jag skulle gå sönder när jag i går hörde att de funnit henne och att han erkänt. illa mår jag.

nu pratar de på tv om det hade kunnat undvikas. om polisen gjort fel, det hela ska undersökas. men jag vill inte höra. det går ju ändå inte att vrida tiden tillbaka. mamman kommer aldrig mer få höra lilltjejens röst när hon svarar i mobiltelefonen, se henne komma cyklandes på uppfarten, ge henne en kram.

att se bilden av henne där på vägen och veta att hon bara nån minut efteråt träffat på sin baneman. att se henne cykla där ovetandes om detta.

inget primalskrik i världen kan väcka lilltjejen till liv igen. hon låg död och nedgrävd medan hela byn var ute och letade efter henne. hoppades.

jävla man, jävla jävla MAN!

Den rockande kockan.

herregud nigella är ju helt fantastisk! varför har jag aldrig kollat på hennes program förr? nåväl, bättre sent än aldrig som man brukar säga. när jag kom in i kvällens program så höll hon precis på att förklara att hon sällan gick ut men då hon gjorde det så måste hon helt säkert veta att det fanns något snaskigt att äta när hon kom hem. denna natt skulle det tydligen vankas karamelcroissantpudding, vilket hon satte igång att laga till då hon kommit hem och kastat av sig de högklackade. när det hela var klart la hon blygsamt upp hälften av puddingen i en skål och så fick man se när hon låg i sängen, kollade tv och njöööt av sin kolhydratbomb.
jag har hört att man ratat hennes program i usa för att hon är för tjock??? det är ju lite märkligt, särskilt just där, i det landet. varför har de så kunnat låta såna som oprah och rickie lake hållas? beror dissen av nigella på att det handlar om matlagningsprogram och så får inte kocken vara tjock för då är det som ett bevis på att maten hon lagar är onyttig?
herregud igen, det är så dumt. om jag minns det så ska jag kolla in nigella i morgon också för att se om hon fortsätter vara en sån där lattjo brud, i så fall så får peter ju också se. det blir ju skoj.

Vecka 15.

veckan som snart är förbi har fört två väldigt bra grejer med sig, det första var ett godkänt teoriprov, det andra är ett sommarvick i självaste kungliga hufvudstaden, visserligen lite kort men det är något och något betyder mycket för mig just nu.

så i går kväll kan man säga att vi firade genom att gå på restaurang, att det skulle vara en äta-ute-kväll var nog bestämt redan innan svaret om jobb kom, men visst är det skojigare att kunna säga att man firar något? så trerätters middag intogs på klais och det var väldigt gott som vanligt, sen gick vi hem och kollade musikvideos på tv med magar spända som trumskinn.

Alla dessa bara bröst.

idag jobbade jag hemtjänst och kom hem till en liten man som bodde i ett litet hus ute på amager. där finns, bland alla trafikerade gator och nyare tråkbyggen, små gator med småhus med tillhörande småträdgårdar. en del används nog bara om sommaren men mannen jag besökte hade bott där sedan 1960, året om. när jag kom cyklandes fann jag honom på baksidan av sitt lilla hus där han satt och drack öl i solen. han hade en rätt trevlig trädgård så jag fick ett positivt första intryck av denne gamle gubbe. huset bestod av liten hall, liten toalett, litet kök, ett vardagsrum och litet sovrum. han hade nåt särskilt värmeaggregat som gav stugan en speciell doft, det luktade som ett landställe eller en stuga i fjällen, kanske en sån med bastu.
nåväl, nu ska jag komma till väsentligheterna. i detta lilla hus fanns på väggen målningar och släktfotografier som i andra gamlingars hem, något som också fanns där mitt bland allt annat var något som jag inte brukar stöta på i andra gamlingars hem, nämligen en massa nakna brudar. mest var det av typen 60-70-tals pin-up såg det ut som. jag har googlat lite men inte funnit något som helt motsvarar. bettie page här ovan såg jag inte till, men i sovrummet fann jag en annan flicka med bara bröst och tomteluva. hon var på baksidan av någon sorts ram som man kunde vända åt bägge håll. för tillfället var tomteflickan bortvänd och en annan mer somrig barbröstad tjej satt och blickade ut över rummet. bredvid henne på den lilla kommoden stod ett ljus och en dansk flagga.
märkligt kändes det hela. vad tänkte han liksom när han ramade in de där tjejerna och satte upp dem bredvid gamla svartvita bröllopsfotografier? vad får han ut av att ha dem där? är det lite som att ha en annan snygg prydnadsgrej eller nåt som står framme för att förgylla vardagen?
när jag var färdig med städningen fick jag en röd sockerstinn läsk som jag drack på hans bakgård, han tog en öl. det var sol och åh så härligt. vi snackade lite om ditt och datt, sådär som man gör, sen cyklade jag vidare.

Svammel.

det här huset skulle gärna få vara mitt, jag tycker det är helt fantastiskt där det ligger uppe på ett berg bland andra berg. där uppe i tornet skulle jag ha en liten verkstad där man kunde syssla med kreativa ting, det finns inga begränsningar i vad det skulle kunna vara för något. hittade huset när jag googlade på bergen som i den norska staden bergen. tydligen ligger detta hus där i trakten och såklart har det tillhört en begåvad och kreativ person, nämligen kompositören och violinisten ole bull. det är alltså ett fiolhus, vilket passar mig bra, det är nämligen en av de kreativa sysslorna jag skulle kunna ägna mig åt i tornet, att börja fila på min fela igen.

Caroline - körskolan 1-0

jag klarade teoriprovet i dag med endast ett fel. herregud vilken sten som föll från bröstet där. jag pluggade alldeles för lite i helgen då jag lät min energi gå till dummare saker, som att gråta en hel massa över saker och ting som inte är som jag vill ha dem och saker som känns hopplösa. men i går satt jag flera timmar på körskolan och gjorde tester på en av deras datorer som de har i en äcklig liten sal där luften blir syrefri på fem minuter om man inte sätter igång luftkonditioneringen, men gör man det blir det samtidigt svinkallt i salen. jag är glad över att få slippa det nu. yes! jag är också glad då tanten i receptionen på körskolan har varit på mig som en annan big brother om att jag inte pluggat tillräckligt och yada yada. hon har tittat på mig med en förebrående min som gjort att jag känt mig som en elev på högstadiet som skulle förmanas för att jag inte gjort läxan, men jag är ju halvvägs till 50 och tycker att jag kan få sköta mig själv. det ska bli skoj att med en min av självklarhet säga att jag klarade provet, lätt som en plätt.

nå, ok.

jag vill vända upp och ned på allt, ut och in på mitt liv. jag vill han en förändring, det måste bli förändring och det snart.

var i norge ett par dagar, det var bara så vackert där. bergen och havet, trähusen i de små byarna. ändå skönt att vara tillbaka nu, det är slitsamt att vara gäst även om ens värdinna är den allra bästa.

men hemma igen, då kommer också allvaret tillbaka, är ständigt närvarande inom mig. det finns saker som måste fixas nu och det är bara jag som kan ställas till svars.