Hängandes över matsalsbordet.

denna dag ligger den existentiella ångesten på en accepterbar nivå. för att hålla den där borde jag snart göra något, typ lämna lägenheten, man kan ju inte bara sitta inne och uggla i sin ensamhet hela dagen eller? näe, särskilt inte när solen skiner som den gör (man borde inte få säga så, jag vet, men jag gör det ändå).

om jag inte hade glömt mina gympadojjor hemma hos mor och far hade jag nog gett mig ut på en liten runda, jag känner mig så svag i hela kroppen. istället gjorde jag 40 rygglyft och 30 sit-ups, varsågoda att skratta.

i går var peter och jag ute och käkade middag på ett vietnamesställe, vi beställde bara förrätter som vi delade på. vi drack vin till maten och sen gick vi till snork och drack två öl, jag två små och peter två stora. detta trots att vi är mitt inne i ÄtOchDrickSunt-veckan. peter hävdade bestämt att vi hade anledning att fira och jag antar att han hade rätt, det beror som allt annat på hur man ser på saken. jag blev i alla fall lite full, det märktes på vingligheten och gapigheten.