Förr så var jag en läslus

jag läser för lite nuförtiden, riktiga böcker alltså och det känns så trist. jag spenderar bara min tid framför datorn och internet. jag tror det beror på att med en bok vid näsan så stänger man sig helt inne i sig själv, går in i en alldeles egen värld. umgås jag med peter så tänker jag ofta att vi ska göra något tillsammans, typ prata eller se en film. sistnämnda är ju också att gå in i en annan värld men då gör man det i alla fall tillsammans. sitter man framför datorn är man ju också i sin egen värld men då känns det som man har någon sorts kommunikation med omvärlden. jag tror jag blivit lite rädd för bokens ensamhet. men, jag läste faktiskt i marocko. jag läste klart den amerikanska flickan som jag påbörjade för rätt länge sedan, under en tågresa, och jag läste nästan klart jenny diskis främling på tåg. den amerikanska flickan läste jag mestadels i sängen på riad massin i marrakech, den var sorglig och jag grät. peter låg bredvid och läste lite olika böcker, han läser snabbare än mig. strax efter att jag lipat ögonen ur mig för min boks sorgligheter så hör jag hur han ligger och snyftar bakom mig, jag vänder mig om och han ser lite generat ut med tårarna rinnandes längs kinderna. så skrattade vi, det var så fint att ligga där i sängen och gråta båda två.