Mörkrets invasion.

i går gick strömmen här på arkonagade. jag satt ensam hemma framför datorn när ljus och ljud omkring mig plötsligt bara försvann. enda ljuskällan var datorn som ju är bärbar och därmed går på batteri. jag trevade mig ut ur rummet genom gången till köket, rätt skräckslagen, vem vet vad för en läskig mördare som valt ut just mig till sitt offer, klippt av strömtillförseln för att se mig irra runt, famla i blindo medan han (som såklart har supersyn eller såna där mörkerglasögon) kommer tätt på och andas i min nacke innan han slår till. mörker, mörker, mörker.
jag skyndade mig till hallen för att plocka upp mobilen ur jackfickan och medan jag slog peters nummer grep jag tag i tändaren bredvid spisen och började tända lägenhetens alla levande ljus.
jag tror jag dolde min rädsla rätt bra i telefon, det är alltid bäst att hålla den i schack annars kan vad som helst hända.
genom vardagsrumsfönstrena kunde jag konstatera att det inte bara var vår lägenhet som var mörklagd, nej inte heller från fönstrena på andra sidan gatan kunde jag skåda ett endaste artificiellt ljus, bara det mjuka fladdrande skenet från sterin. det lugnade mig, plötsligt så kändes det faktiskt lite mysigt. tänkte på hur det varit i gamla dagar, hur vi gnäller på mörkret nuförtiden utan att förstå vad riktigt kompakt mörker är.
så, jag la mig i sängen och läste en bok till med en massa tända blockljus på nattduksbordet. då vi har gasspis så fungerar ju den fint även under strömavbrott, jag kunde därför också koka mig en kanna té. så låg jag där och mös, klarade mig fint utan internet, tv, radio och allt annat elektricitetsdrivet.