Aldrig mer utelåst!

efter att ha gått och handlat in till middagsmat på superbrugsen i går kväll så fann jag mig själv ståendes utanför vår port utan nycklar. peter skulle komma hem sent på grund av möte och henrik som vanligtvis brukar vara hemma vid den tiden (strax innan kl sju) var ute och åt med några kompisar. jaha, vad skulle jag göra? det var kallt ute och matkassarna var tunga. peter föreslog ett café/bar som ligger väldigt nära oss men som vi aldrig varit på då det ser dödens trist ut.
jag funderade ett tag, väntade på att någon skulle komma ut eller vilja gå in så jag kunde sätta mig i trappen. ingen kom. så jag lyfte upp kassarna och travade bort mot hq, som jag tror stället heter. jag kikade in genom rutorna, ett gäng gubbar kollade på storbildsskärm, suck. jag funderade lite till men till slut så tänkte jag, äsch och gick in.
då jag var sugen på något kallt att dricka beställde jag något förläget en öl. kanske gjorde jag också detta för att passa in vilket i övrigt var svårt. hej här kommer ung tjej i mjukisbrallor och hoodie, beställer en öl och slår sig ensam ner vid ett bord och försöker sysselsätta sig med det enda hon i stunden har möjlighet till, nämligen att skriva i sin kalender.
på storbildskärmen visades handboll, danmark mot något annat land och gubbarna var som tokiga! var gång danmark gjorde mål (och de gjorde de alltför ofta) så skrek/brölade alla unisont och så högt att det skar i mig. jag försökte skriva av mig min vrede, försökte andas djupt och gå in i mina egna tankar men alltså, jag hatar, ursäkta HATAR när ett gäng män skriker till sport. särskilt var det en man på typ 50-60 som gav de mest irriterande ljud i från sig, sa koko saker och verkade allmänt idiotisk. det var fruktansvärt, mina nerver var i upplösningstillstånd.
jag kämpade tappert med min öl men så fort den var urdrucken så lämnade jag hq och jag tänker aldrig återvända,