Vad säga?

jag tänkte att jag skulle skriva om min resa till berlin, om allt som varit fint, bra, skoj, trevligt, mysigt och härligt. jag skulle också skriva om allt som inte var sådär great men nu vet jag inte hur jag ska förpacka det. jag kunde skriva en dag-för-dag, jag kunde skriva en summering, jag kunde göra en bra-lista och en dåligt-lista så kunde läsaren själv göra en bedömning, men äh nu svamlar jag.

peter och jag tog tåget till berlin tidigt i torsdags morse. vi hade platser allra längst fram i det tyska fina tåget (kan de inte skaffa såna till sverige?), vi åt frukost som vi köpt på hovedbanegården, jag läste bitterfittan och kastade med täta mellanrum blickar ut på det förbisusande landskapet; stigande sol som gjorde fina ljusspel från den blå himlen ner över gröna åkrar. peter satt bredvid och sov, jag klappade lite på honom också med täta mellanrum. det var fenomenalt mysigt.
att rulla in i berlin, alla tiders stad, var ren lycka.

lägenheten vi bodde i låg högt upp och var sådär ljus och luftig, den låg inte i några myskvarter, däremot praktiskt nära filmfestivalens centrum vid potsdamer platz.

om kvällen på torsdagen kom de andra flygandes, fyra män (närmre 30) och en tjej (närmre 20). så började festen, dricka hemma, dricka på bar, komma sent i säng.

det faktum att jag läste bitterfittan samtidigt som jag umgicks med ett gäng höhöhö-grabbar fick mig att tänka en massa, just nu känns det dock alltför ostrukturerat för att jag ska skriva det här. det får bli ett nytt inlägg om det snart.