Torsdagar.

För en vecka sen satt jag här, hemma hos mami och papi. Martin fyllde år och mormor och Helena var på besök. Där sitter jag och pillar med en kamera, Emelie fotar oss med min mobil och i den stunden så vet jag att jag hade en sådan beslutsamhet inom mig.

En vecka senare. Middag hos mormor var ovanligt trevligt med en massa prat om hennes barndom. Mormors vackra mamma som lämnade familjen för den tyske charmerande mannen Sperling. I nästan två år var hon borta i Berlin medan lilla mormor och hennes små bröder passades av tjänstefolket "det gick ingen nöd på oss men det var ju inte samma sak" sa mormor. Historien går vidare och är väldigt vacker men sorglig. Jag önskar att jag kunnat få träffa Eleonore.