Longing for lullabies.

För ett år sedan Marocko. Nu ett regnigt Stockholm. Känner för att fly. Ta Peter i hand och ge mig av långt bort. Smyga omkring i medinan i Marrakech, känna den varma solen och sedan nattens kyla, titta på allt spektakel, äta middag uppe på ett tak medan solen går ner, gå genom fuktiga, kalla och mörka gångar hem till vår riyadh, ha tyst sex då det bara är en tunn liten fönsterlucka som skiljer vårt rum från den högloftade entrén till vilken alla andra rum också har en liten fönsterlucka och tyst-tyst då det inte känns helt lovligt i en stad där böneutropen ekar högt flera gånger om dagen.
Kanske skulle vi direkt till Tinerhir och vandra i oasen i gryningen, eller så kunde vi ta oss till Essaouiera och äta överdådiga middagar, dricka drinkar vid den öppna brasan om kvällen och ligga med varsinn bok vid den iskalla poolen om dagen.
Allt annat än detta mörka och regniga Stockholm.