Beirut

Jag lyssnar på bandet i rubriken nu och musiken kastar mig ett år tillbaka i tiden. Höstkyla och höstsol i Köpenhamn. Jag och Peter lyssnade jämt på Beirut då. Jag kan känna smaken i munnen, känna känslan av att gå upp om morgonen, doften av äppelpaj från mammas och pappas medhavda ålstensäpplen, känna luften då Jenny och jag promenerade från tåget till Louisiana, solen sken men man fick ha höstkappa på.

Det känns långt borta nu men jag hoppas på lite känsla i helgen för då ska jag nämligen dit ner. Om jag ska beskriva känslan för er så är det en blandning av sorgsenhet och mys, av ensamhet och trygghet.