Walk right up to the sun.

sedan snöovädret i förrgår har det varit strålande sol, snön täcker gräsmatta och skjultak här på gården och på gatorna är det parkerade cyklarna täckta av vitt fluff. i don't mind så länge solen skiner. (hoppas dock på lite riktigt vår/påskväder när jag och peter kommer till stockholm på fredag)

men det var i alla fall den nu liggande snön som fick mig att skippa cykeln i morse när jag skull till tandis för att plocka stygn, tog i stället den fullpackade bussen. det såg fint ut, sa de, fint i munnen alltså, där den gamla visdomstanden satt förut. det var ju skönt, jag hade oroat mig så efter att jag hört en historia av min tandläkarvän toni om en tjej som fått visdomen bortopererad och så hade käken blivit inflammerad och man hade varit tvungen att skära upp hela halsen på henne för att fixa till det, hon var helt nära döden. tänk sen att gå runt med ett ärr längs halsen, alltså från den ena sidan till den andra. stackars henne, folk måste ju trott att hon försökt begå självmord eller nåt.

bilden ovan, är gården några timmare efter att ovanstående rader skrivits. sakta smälter snön och mer och mer grönt tittar fram.