En bön om lycka och våta ögon.

mormor fyllde ju 80 i fredags och massa släkt kom till köpenhamn. i fredags hade vi ordnat till det här hemma på arkonagade och kusiner med respektive, moster och morbror, föräldrar, syskon och mormor trängdes här i vardagsrummet.

det blir lätt lite jobbigt när en hel släkt ska samsas om vad man ska göra. olika viljor som drar, starkast vinner. min lilla pappa kom aldrig till designmuseumet, mormor kom var sig till porslinsfabriken eller amalienborg, bror martin kom aldrig ut på klubb och jag fick inte prata så mycket med olika personer som jag hade önskat.

i dag när de hade åkt så grät jag störfloder. mina föräldrar börjar ju bli gamla och jag vill bara att de ska må bra och vara glada, det känns inte som det är så. jag grät över pappas tysthet och hans gamla ögon, jag grät över mammas virrighet och osäkerhet som nästan bli manisk i bland, jag grät över min lilla mormor som blivit så grundligt sviken flera gånger i sitt liv och hur hon nu satt och skulle dela ut artiklar och dikter som hon klippt ut och satt ihop och kopierat upp till sina barnbarn på akademibokhandeln. jag kan verkligen vara så arg på dem alla men aj, aj, aj vad jag älskar dem, det gör ju helt ont.