Vilken tjej jag är.

omedveten prägling. det kom jag att tänka på alldeles nyss då jag satt, på samma ställe som jag sitter nu, nämligen uppe på peters kontor och målade naglarna röda. det var lukten som satte det hela i spinn och fick barndomsminnen att poppa upp i huvudet på mig. när jag gick i första klass och således var sex-sju år så skulle mitt ena öga opereras. jag skelade lite när jag inte använde mina superglasögon och alltså skulle muskeln på ena sidan klippas av och förkortas lite. en enkel operation men det var ändå så pass att jag skulle sövas, antar att det berodde på att det gällde självaste ögat, inte skoj att vara vaken då. själva nedsövningen gick till som så att jag i operationssalen skulle få andas in gas genom en svart mask. egentligen skulle man också ha fått en lugnande liten spruta dessförinnan men den hade jag vägrat. nu kommer så själva anledningen till att jag skriver detta, nämligen att sjuksköterskorna sa till mig att till små tjejer så brukade de säga att gasen kommer lukta ungefär som nagellacksborttagning och till små killar så sa det att gasens lukt är ungefär densamma som den på en bensinstation. detta var väl inget jag tänkte över då men alltså, jag var inte så gammal, jag hade inte så stor erfarenhet av nagellacksborttagning, kanske inte mer än en liten kille i samma ålder har. jag tänker att jag nog mest förknippade det med mammas nagellacksborttagning och hallå!!! jag hängde väl lika mycket på bensinstationer som, låt säga, min bror gjorde.
såna små saker, jag undrar om de haft någon betydelse?